(48) Cross over - SKM:s Ida Granqvist

Robert Moffat
Bild: Robert Moffat Foto: higherpraise.com/ preachers/moffat.htm

Hulda och Anna påminner varann om Ida Granqvist som hade en orm till fotapall, då hon satt och skrev på stationen Emtulva och först trodde det var hunden hon stödde fötterna på. Historien stärkte deras tro i de skiftande ute runt kraalerna i White River. Hulda berättade för Anna om att hon åkte ut i samma veva som Ida Granqvist som varit i Afrika sedan 1908 men hemma under kriget. Hennes kunskap och beläsenhet var uppmuntrande för inte bara Hulda och Anna, då de t.ex. läste hennes gripande skildring av Tolv missionshjältar på Afrikas jord. Det var ett föredrag hon hade i Göteborg 1920 som fanns tryckt i missionstidningen som spreds ute på fältet. Afrikamissionärerna hon berättade om var tolv.


TOLV MISSIONSHJÄLTAR
av Ida Granqvist

MELVILLE COX
som dog efter fyra månaders verksamhet fick sluta sitt liv på Pepparkusten och vars sista ord var: "Låt tusen människor dö, innan vi övergiva Afrika."

BERNHARD JANSEN
var västkustnegrernas missionär i Sierra Leone. Där var själva utskummet samlat, men han visste att Evangelium är Guds kraft till frälsning. Först kommo några få hedningar, sedan strömmade de till och efter tre år voro de Gudssökande över ett tusen. I sju år stod Jansen där tills han 1826 dog på resa till England. Nu har Sierra Leone 50.000 kristna.

ANDERS RIIS
stod på Guldkusten i Baselmissionens tjänst. Han var ensam i fyra år. Efter tio syntes ingen frukt men åtta missionärer hade givit sina liv. I sju år höll Riis ut utan att få samla in någon kärve för evighetens skörd. Tjugo år efter denna missionär startade voro två vunna, nu går antalet upp till över 20.000 kristna. 

JAMES HANNINGTON
är Ugandas store missionär, kallad biskopen med lejonhjärtat. Första gången han närmade sig kusten kunde fartyget icke komma på mindre avstånd än en kilometer. Följeslagarna färdades i kanoter, men Hannington kunde inte vänta utan kastade sig i havet och simmade i land. Så har nog icke någon annan afrikamissionär landstigit på sin längtans kust. Blott ett par månader fick han verka där, innan de svartas spjut stuckos i hans hjärta. Han var då endast 31 år gammal. Innan han dog bad han dem hälsa Ugandas kung, att han köpt vägen till Uganda med sitt blod. Några veckor därefter hade 53 unga män vunnits för Kristi sak.

ALEXANDER MACKAY
är Ugandas apostel som ingen annan. Han höll troget ut, görande sin gärning med döden för ögonen dag för dag. Snart bröt förföljelsen ut, och Mackays unga kristna dogo med lovsång på sina läppar. Men han hoppades, där icke hopp fanns. I tolv år stod han i arbetet ensam utan någon vid sin sida. Men det som är svårt är värt att utföra, det som är lätt är redan gjort, voro hans ord. Man ville att han skulle fara hem, men han vägrade och stupade på sin post, med Afrikas namn i feberyrsel på sina läppar.

JOHAN LUDVIG KROPF
är Ostafrikas missionär. Han är tyskarnas store missionär som drömde om en rad missionsstationer i Afrika från öster till väster. Han var Ostafrikas upptäckare, dess Livingstone. Han fick skriva hem om det snötäckta Kilimandjaro under ekvatorn, åt vilket budskap de lärde i Europa i förstone logo. Kropf och hans kamrat Redmann angrepos tid efter annan av feber. Snart kom förstlingen, en stackars krympling som drack orden från hans läppar. Redmann stod där ute i arbetet i 20 år, då drog han blind och svag hem att dö. Namnen Kropf och Redmann äro två i Afrika vitnade arbetares.

JOHAN VAN DER KEMP
är namnet vi möter i Sydafrika och hottentotternas apostel. Det var en lidandets väg han gick från början till slut. Han blev en hottentott i allt för att vinna dem, i mat och klädedräkt, han ingick till och med äktenskap med en hottentottska, hans kärlek var utan gräns. Boerna rasade mot honom, brände hans kyrka och sökte taga hans liv. Till sist fick han en församling på några hundra kristna. Det kan sägas, att van der Kemp bokstavligen led hottentotterna fram till Kristus.

ROBERT MOFFAT
är missionären med ansiktet med det längsta vita skägget och den soliga blicken, nära 90 år gammal, innan han fick lägga sitt huvud till vila efter att ha verkat i 3 och 50 år som betjuanernas apostel. Genom tålamod och tro vann han dem till sist. Under det andra tiotalet av sin verksamhet fick han se sin kyrka fyllas. Han är en av de väldigaste skördemännen i den stora afrikasådden, som sått med rop och tårar men som skall få skära sina kärvar med jubel.

HANS PALUDAN SCHREUDER
är Zululandets apostel och nordmannen utan like. Det var ett hårdarbetat fält. Zuluerna kände blott till två ting: att synda och att slå ihjäl; det sista räknades icke som någon synd, utan som en ädel mannagärning. Han trodde, att Guds ord skulle visa sin kraft trots allt, år efter år gick utan en skymt av frukt. Det dröjde 15 år innan han fick skriva hem till Norge om det första dopet. Vi voro trötta att vänta, men Herren vet att tala till de trötta i rätt tid - var de svar han fick från hemförsamlingen. Station efter station byggde Paludan Schreuder där ute så gott som ensam, även vår svenska kyrkas missionsstation. Så småningom började en kristen församling komma till stånd, och det såg löftesrikt ut, men så utbröt zulukriget 1878 och sopade bort frukterna av ett trettioårigt arbete. Men biskopen började om från början, och nu vittnar den ena blomstrande norska församlingen efter den andra om hans ståtliga verk där. Han predikade för sista gången nyårsdagen 1881 och dog några veckor efteråt.

FRANCOIS COILLARD
är Zembesi underman, ung än under vita hår, med det brinnande hjärtat, som gick ut i den franska missionens tjänst som 18-åring. Visa mig ett hörn av världskartan för vilken Kristus icke dött, säger han. Vi skola hålla ut kosta vad det vill. Och de höllo ock stånd. En två meter bred torvhydda var det enda han och hans hustru hade som tillflykt. Ett halvt steg från döden - det skulle kunna sättas som motto över många av de Coillardska färderna.

FRED ARNOT
- är det ett okänt namn, är det icke en dag för tidigt att det blir känt. Han verkade i Centralafrika väster om Bangveolosjön. Han gick från stam till stam, från by till by. Förut hade han steg för steg banat sig väg till fot genom Orangefristaten, Transvaal och den ödsliga Kalahariöknen. Nätterna tillbragte han under bar himmel, alltid ensam, oftast omgiven av vilda djur. Under två års tid var han utan varje förbindelse med yttervärlden, utan en tidning eller ett brev. Här gäller ordet om de heligas tålamod och tro.

DAVID LIVINGSTONE
är namnet som alla känna lika väl som en av de heliga gestalterna i Bibeln, Afrikas okrönte konung.
 

Detta är de tolv missionshjältarna på Afrikas jord som Ida Granqvist påminner sina yngre kollegor och missionsvänner om. Afrika har stora namn och minnen att gömma. Afrikakärlek sjunger fram ur dessa gestalter. Älskar också den kristna hemförsamlingen Afrika, Guds fattiga och mörka Afrika, och vill du i någon mån bli dessas efterföljare? är Ida Granqvists undran och får nickande bifall från Hulda och Anna i sin enkla plåtskjulsbostad...  

Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
RSS 2.0