MXp

Bild: Dop nere i floden Foto: SAM:s arkiv / Jfa

Mfundisi K.A. Hjelm tar till vara varje tänkbart tillfälle att informera, inspirera och förkovra oss, också mig givetvis. Vad jag redan tidigt märker här på missionsstationen Piet Retief är att Mfundisi är tacksam över att få ha en svensk manlig missionär att samtala och överlägga med. Bröderna Gideon och Arvid Wikström kom snart nog ut till sina stationer. Inför konferensen nu 21-24 april får jag vara samtalspartner samtidigt som han ju vill att jag ska lära mig stationens uppdrag och uppgifter.

Hjelm ber mig att komma och hjälpa honom med typiska mansuppgifter på stationen; med yxa, spade och spett delar vi på så sätt en hel del timmar tillsammans. På gården finns ju ett antal färgade tjänare, men han vill tydligen samtala och ber mig komma med när det gäller det ena och det andra.

"Du, förstår, Andersson, det är gott att ha en broder från hemlandet att kunna dela tankar och idéer med", säger han en eftermiddag och fortsätter, "varje år har vi en konferens med de infödda evangelisterna och arbetarna. Då samtalar och rådgör vi om hur vi driver verksamheten. Det är bra att du känner till tankarna och planen för den här konferensen, förstår du. Vi tar upp församlingsfrågor och strategier för att starta upp på nya platser. Sedan behöver vi också omplacera evangelister av skilda skäl. Ibland har vi ganska livliga och heta diskussioner. Det är viktigt att de får göra sina röster hörda. De tycker om att få dela med sig av alla sina tankar. Och det kan ta lång tid, längre än för oss effektiva européer som du väl redan har märkt av, eller hur? Så ibland får jag försiktigt gå in i deras utläggningar och be dem att vara lite kortare i sina anföranden. Du har börjat lära dig nu hur de infödda älskar att ta långa omvägar och illustrera sina tankar. Ibland tar det en missionärs hela hjärna att kunna följa med och man behöver förstå deras språk och sätt att uttrycka sig.

Du ska också veta att vid dessa konferenser måste var och en  begära ordet och det händer ofta att en fem-sex stycken begär ordet på samma gång, på samma sätt som det händer hemma i Sverige.

Vidare ska du också känna till, Andersson, att vi har en kommitté som består av sex personer och alla frågor framläggs för och behandlas av denna kommitté, som senare framlägger dem för den allmänna konferensen.

Konferensen varar tre fyra dagar, under vilka vi har morgon- och kvällsmöten, då olika evangelister väljs att tala. På söndagen då avslutningen äger rum samlas det stora skaror från både huvudstationen och utstationerna, då Guds ord predikas. På kvällen brukar vi sluta med firandet av Jesu döds åminnelse tillsammans, och det känns skönt och fridfullt att gemensamt få deltaga i Herrens måltid.

Den här konferensen som nu startar kommer omkring fyrtio infödda evangelister och medarbetare att vara närvarande."

Mfundisi Hjelm avslutade sin redogörelse med att ställa ett antal frågor om det han redovisat. Jag undrar om det var för att repetera det sagda så jag skulle minnas eller om det var för att han själv skulle få en sista genomgång av konferensens planering. Jag tror han hade båda syftena med frågorna. Det var också uppmuntrande att få frågan om jag ville vara en av talarna vid avslutningen nu på söndag.

… På söndag talade missionärerna E. Andersson, E. Aronsson samt evangelisterna J. Adhluli, S. Dhlamini, S. Nhabinde, J. Nhosi, P. Maseko och undertecknad. Kapellet var packat till det yttersta, alla gångar voro fullsatta. Det kändes kraftigt välsignat hela dagen. Det var en dag i Herrens gårdar. Vid avslutningen på kvällen, då vi deltogo gemensamt i Jesu döds åminnelse, förnams särskilt Andens närvaro, och fläktar från det himmelska kommo våra själar till del.

Ära vare Herren för hans stora och rika välsignelser. Herren vare tack för hans outsägliga gåva. Dessa evangelister och medarbetare voro fordom hedningar, vandrande i hedendomens tjocka mörker, levde i vidskepelse, främmande för Gud och löftets förbund, men äro nu omvända kristna, och försöka att göra Jesus Kristus känd för sina medmänniskor. Ett Guds under!

Bedjen för dessa att Herren får bevara dem, så att de bliva trogna, nitiska själavinnare. Bedjen för dem, de bedja för Eder. De infödda känna språket, de känna folkets seder och kunna lättare än vi vita missionärer nå folket. Vi missionärer böra därför vara mycket måna om att fostra, lära och leda infödda medarbetare, ty annars komma vi ej långt med evangeliserandet i världen.  

Jesus sade: "Gån ut i hela världen och prediken evangelium för hela skapelsen." Denna befallning gav han sina lärjungar då, samma befallning gäller Jesu lärjungar i dag. Dess mera vi stå öppna och mottaga Jesu Ande och kärlek, ju mera skola vi älska och brinna i nitet för andras frälsning. Jesus utgav, utblottade sig själv. Han kom icke för att tjänas, utan för att tjäna. Han gjorde icke sin vilja, utan hans vilja, som sänt honom. Detta sinne, den ömhet och kärlek, som Kristus har, böra också vi besjälas av. "Jesus gör mig så till sinnes såsom Du till sinnes var."

Broderligen i Herren K.A. Hjelm