MXp

Bild: Ernst 1921 Foto: SAM:s arkiv/Jfa

Septemberfärgerna i skogen längs Markevägen hemifrån Vassnöden är så underbart vackra. Ernst tänker på tiden i Glasgow. Det var en upplevelse att få komma till Skottland och se den vackra naturen där, men Strömsberg och vyerna här hemma är ändå allra vackrast på jorden. Det är lördag. Ernst är på väg ned till Stora Missionshuset. Ernst byter skor från stövlar till finskorna nere vid hägghäcken strax före huset där Mjölk-Andersson bodde. Ernst kan inte låta bli att le åt sina tankar om Mjölk-Andersson som han ser gå in med famnen full av ved från vedboden. Av sina arbetskamrater på gården hade han hört om Anderssons förälskelse i en ung piga som mött när han körde mjölklassen ned till mejeriet på Odengatan. Det var så att han kunde inte läsa eller skriva själv, så han hade bett en av drängarna på Strömsberg om hjälp att skriva ett litet kärleksbrev till henne. Till drängen dikterade och sade han: Skriv "Lille vän" längst upp och sen skriver du "lite dynga mellan raderna". Brevet skrevs som han tog med och lämnade till förälskelsen nästa körning. När hon läste Anderssons kärleksbrev berättades det att hon läste: "Lille vän!", sedan fortsatte brevets rader med det återkommande uttrycket "lite dynga mellan raderna"… Därför sägs det - tänkte Ernst och log - kom det sig att Mjölk-Andersson fick bära extranamnet "Lille vän-Andersson".

Efter mötets slut i Stora Missionshuset kungörs också denna dag ett meddelande som får Ernst att känna blodet värma och slå lite extra uppe vid tinningen: "Missionärsavskiljning kommer att äga rum i samband med Svenska Alliansmissionens kvartalsmöte för yttre mission näst sista helgen i oktober, då missionärskandidaten Ernst Andersson från Ljungarum kommer att avskiljas till Svenska Alliansmissionens missionär i Sydafrika."

Lördagen den 22 oktober går Ernst med steg som han aldrig gjort tidigare och stannade upp och bytte från stövlar till finskor hägghäcken snett mitt emot Mjölk-Anderssons. Klockan är halvfyra och i god tid är Ernst inne i Stora Missionshuset, där kvartalsmötet börjar kl 17. På lördagkvällen  predikar David Landberg, missionärskandidaten Gustaf Svensson och Carl Wilson.

Söndag är det den stora dagen för Ernst att avskiljas till tjänst. På Vassnöden är frukostgemenskapen lite annorlunda. Far och mor Edvard och Hanna ser stolt hur deras Ernst klär upp sig i finkostymen. "Han är allt en stilig ung man," säger far till mor, och smuttar på kaffetåren denna söndagsmorron. Sen säger han: "Anders Magnus, han levde och bodde här på Vassnöden i 71 år. Arrendator fick von Essen göra honom till för att han skulle kunna få vara kyrkvärd i Ljungarums kyrka; och det var han ju i 25 år. - Men tror du, Hanna, Anders Magnus kunnat tänka sig att en torparson härifrån Vassnöden skulle gå ut som missionär i Afrika…" Hanna och Edvard ler stolta mot varann. Och de upplever tillsammans som föräldrar att det här är en alldeles extraordinär högtidsdag. Den här dagen känns nästan mer än en examensdag som det varit många av under barnens uppväxtår. Det är allt tur att vi har den här skohyllan intill Mjölk-Anderssons med torra skor. För som det regnar idag behöver vi stövlarna neröver backarna till Strömsberg. Som det regnar. Men det är väl som en hälsning ovanifrån - om Nådens regn, säger Ernst hemma i köket.

Klockan är nu 10 och kören sjunger. Missionsföreståndaren, Adolf Thomander, inleder med en utläggning över Jes. 40:3 och talar - som bara han kan - över mötets motto som är "Bereden väg för Herren". Därefter leder missionssekreterare A.P. Franklin och predikant R: Sandell i bön.
Dagens episteltext Fil. 1:3-11 utlägger predikant P.M. Bergman utifrån Delaktigheten i nåden, Deltagandet i arbetet för evangelium och Bärandet av rättfärdighetens frukter.
Missionär K.A. Hjelm predikade sedan över 1 Mos 22:1-3 om Guds barns liv såsom ett fortgående offerliv, där det i första hand gäller att offra det egna jaget, självlivet, vilket annars kommer att stå hindrande i vägen för framgången av Guds verk både inåt och utåt.
Missionär N. Andersson nyligen hemkommen från Kina framförde en hälsning från sina medarbetare och den kristna församlingen därute samt fortsatte med ledning av Ps 143:10 att tala om Den stora vikten av att Gud får lära oss att göra hans vilja.
Sedan följde en offerstund för missionen varunder ett missionsoffer upptogs, vilket uppgick till 1.055 kronor. [Jämför kostnaden för en prenumeration och en missionärsresa: En årsprenumeration av Missionstidningen som utkom med 52 nummer per år kostade 5 kronor. Biljetten för Ernst att åka ångbåt till Afrika kostade 2.000 kronor.]
Sist på förmiddagen talade missionsläraren pastor A.V. Gidart över Matt 16:13-18. På ett klart och övertygande sätt visade han hur det blivit bevisat att Jesus verkligen är Guds Son - både genom sin födelse och händelserna därvid, - genom hans ord och gärning, - och framför allt genom hans död och uppståndelse. Dessutom är varje troende Guds barn är ett bevis på samma sak. Och det är han som fostrar, vårdar och hjälper sin församling så att helvetets portar inte ska vara henne övermäktiga.
Evangeliska missionsföreningens sångkör bidrog under mötet med flera sånger.
Eftermiddagsmötet började kl 3 e.m. med predikan av P. Sjö och missionär Einar Johansson och missionsläraren, pastor G: Dahl talade över 1 Petr 5:1-4 om Hur Kristi tjänare i likhet med Petrus har till uppgift att vittna om Kristi lidande, samt hur de också är delaktiga i den härlighet som kommer att uppenbaras.

Missionärsinvigningen som nu skulle äga rum inleddes med att Bibelinstitutets elever sjöng sången "Missionärens farväl", varpå missionsföreståndaren A. Thomander höll invigningstalet med ledning av Mark 16:15-18 och sedan de vanliga frågorna ställts och besvarats av den unge missionskandidaten Ernst Andersson från Ljungarum kom själva invigningen.

På knä faller jag ned här på plattformen. Det är en helig stund. Jag anar hur Jesaja upplevde inför Herrens helighet och härlighet i Templet en gång. Så här liten har jag aldrig känt mig. Jag som varit i ledaren i kamratgänget… Nu är de i den kamratringen med här i Stora Missionshuset; alla är inte omvända, men de är här. Jag har sett de alla. På knä står jag och nu läggs händerna på mitt huvud och på mina axlar av mina äldre missionsbröder. Bönen är en bön om att jag nu avskiljs för Gud och det verk han kallat mig till, nämligen att gå ut som missionär till Afrika i Svenska Alliansmissionens tjänst. Efter detta läser man bibelord för mig. Alla samlade här framme läser var sitt bibelord, det är styrelsemedlemmar från Missionsföreningen, missionärer, predikanterna och också andra vänner har ett minnesord som de sänder med mig på vägen.

Därefter följer åter en offerstund som gav 600 kronor. Och till sist fick jag tala som nyinvigd missionär till alla som samlats i Missionshuset. På vägen hem tänker Ernst:

Vilken dag det varit. Vilka andliga välsignelser jag har fått vara med om. Och nu är jag avskiljd missionär. En riktig missionär, jag, Ernst Andersson… Tänk, Missionshuset var nästan fullsatt fast det var och fortfarande är en sån ovädersdag med allt regn och all blåst.

Så är texten till "Missionärens Farväl". Ernst nynnar på sången på hemvägen på kvällen.
Tänker: - Det är bara tre år sen jag gick hemåt den där kvällen då allt blev förvandlat.

Sjunger: - "Min Konung mig kallar, jag går på Hans bud…"