MXp

Bild: Olivträd Foto: HolyLand.Free

Ernst får under sina studier lära sig att det är genom Bibeln och dess Ord som Guds kraft blir uppenbar i hedningarnas liv och det är då resultaten kommer.

Missionären Tait från Fidji berättar: "Den 5 december 1864 hade jag i min hand det första exemplaret av hela Bibeln på fidji-språket. Min mening var att behålla detta första exemplar som ett dyrbart minne hela livet." När han följande dag är ute på vandring och kommer till en plats som kallades Bau, då kom alla människor från trakten runt omkring. Alla sprang uppför kullen till huset där missionär Tait bodde och bara stod och tittade med ögon som lyste av jubel - tittade på den underbara boken. En gammal kristen man ryckte Bibeln ur missionärens hand och la den på sitt huvud - ett tecken på vördnad. Och så ropade han: "Välsignade är våra ögon som fått skåda denna härliga syn!" Det är i sådana ögonblick som missionären glömmer alla dagar av oro, tvivel och bävan för verkets framgång eller inte. Bibelns makt över själarna är missionärens hjälp i mörka stunder. Han har sett vad Boken förmår.

En vänlig engelsman inledde en dag på en järnvägsresa i Indien ett samtal med en lärd hindu. De båda männen kunde 'sanskrit' och de talade om den indiska litteraturen. Till sist frågade engelsmannen om hinduen kände till kristendomen. Denne svarade att det var inte mycket med den kännedomen. Vid avskedet lämnade lämnade engelsmannen ett Nya testamente till denne hindu och sade att han inom två års tid skulle vara kristen. Precis två år senare döptes denne hindu. Hans namn var Narayan Tilak, den store indiske skalden, en av Guds största gåvor till den indiska församlingen. Ingen vet vem den resande engelsmannen var. Men genom gåvan av ett Nya testamente frigjorde han i Tilaks själ de slumrande krafterna.

För varje missionär - har Ernst påmints om under studietiden - har Bibeln sannerligen varit Livets bok. Den bok som följt honom och varje dag lyst över hans väg som en Herrens lampa. - Ett av de starkaste minnen Ernsts dotter Linnéa har från sin barn- och ungdomstid i Machadodorp, det är att "min far Ernst varje kväll han var hemma satt uppe vid sitt arbetsbord och läste ur Den heliga Skrift tills långt inpå natten". Ja, Bibeln var Ernsts egen själaspis, hans bibliotek och den bok som han hämtade liv och kraft ifrån. "Den var den teologiska litteratur han brukade och studerade," fortsätter Linnéa (i intervju juni 2005).

Bibeln är missionärens liv- och kraftgivande källa och följeslagare. Den är Herrens lampa vars "strålar glittrande ska speglas över flodens vågor i dödens stund, då västerns portar öppna sig i härlighet på den andra stranden." Starkt intryck gör missionshistoriens berättelse om hur Beda Venerabilis avslutade översättningen av Johannes evangelium ända in i och under sina sista timmar. Det griper en ung missionärskandidat att få höra om hur denne missionär i sin dödsstund också fortsätter sitt översättningsarbete med Johannes och hur han i dödens stund sägs sjunga sitt "Gloria" ur mässans liturgi - Gloria in altissimis Deo et in terra pax in hominibus bonae voluntatis…

Samuel Pollard var sysselsatt med översättningen av Nya testamentet till Miao-språket i Kina, då döden kallade honom över floden. De infödda evangelisterna som hjälpte honom med arbetet stod samlade omkring honom. De räknade för honom hur många kapitel och versar som ännu återstod att översättas. Till sist sa de: "Nu är det färdigt." Då var allt väl, då kunde han flytta hem. Sådana män som Pollard hade ingenting
"dyrbarare att lägga sitt hjärtas hela varma kärleksgåva till sitt folk uti än detta: Bibeln på deras språk."

Det finns - lärde Ernst - ingen nu levande som kan läsa den översättning som gjordes av John Eliot, de nordamerikanska indianernas apostel på 1700-talet. Men vi vet att det var ett utomordentligt storslaget verk. Eliot var trogen in i det sista. Det berättas att bland de sista gärningar han utförde var den att gå till en stackars ung man, som på grund av ett fall i elden var blind från tidiga år, och läsa Bibeln för honom. "Nära nog den sista bilden vi ha av den store missionären är denna: han sitter och föreläser sakta och upprepar bibelställen, som hans blinde lärjunge lär sig utantill."

David Livingstone i Manyuema, Pollard bland det primitiva Miao-folket, Eliot vid den blinde indianpojkens sida - alla är de missionärer som Ernst ska bli som alla har samma Bibel i sin hand och samma kärlek i sina hjärtan.

---

Källa:
Missionären och Bibel, TV 1/1934 sid 22