MXp

Bild: Hudson Taylors bibel Foto: SAM:s arkiv/Jfa

Ernst har under tre års tid koncentrerat studerat för att förbereda sig inför missionsuppgiften i Afrika. Redan före sin omvändelse blev David Livingstone en av hans förebilder. Han skrev i en av sina sista dagböcker: "Jag läste igenom hela Bibeln fyra gånger medan jag befann mig i Manyuema" [nära orten Ujiji]. Detta Livingstones liv inspirerade Ernst som fascinerades av hela historien om Livingstone. Hur Gud ledde Stanley att hitta missionären var för den unge Ernst ett ytterligare tecken av vad himlen har i beredskap för de sina: "Dr Livingstone, I presume?", vilket Stanley utropade då han fann Dr Livingstone år 1871 vid den tanzaniska orten Ujiji invid Tanganyika sjön.

I Manyuema satt Livingstone ensam och bedrövad i sin hydda. Men Bibelns texter och Ordet lyste hans väg intill sista steget. Livingstones bibelläsning i Manyuema är typisk för alla verkliga missionärer. Ernst fick höra om detta under sina studier - liksom Hulda på sitt håll under sina studieår. Det är omöjligt att studera någon missionärs liv - lärde de - utan att upptäcka vad Bibeln betytt för denne.

Ernst läste om vad Bibeln betytt under missionens historia för missionärerna och deras kallelse. Robert Moffat sitter som trädgårdselev i sin drängkammare och läser ur Romarbrevet. En kväll blir allt nytt för honom. "Det blev plötsligt klart för mig att Guds Ord, den dyrbara eviga heliga Skrift öppnades för mig." Den man som skulle bli en Guds utsände i Afrika vaknade inför Bibeln och inför kallelsen. Och när en ung Henry Martyn läste i Apostlagärningarna, breven och evangelierna, så lyste frälsningens ljus med allt klarare sken in i hans egen själ. Robert Morrison skriver att han i var särskilt tacksam gentemot Jesajas profetbok. Och i Filipperbrevet tyckte han att Helig Ande med nåd av kärlek och av renhet fläktade som en underbar vind. Visst kände han till evangelium på kunskapens väg förut, men nu omfattade han det på erfarenhetens väg.

Ute på uppdrag läste och fick Ernst undervisning om att genom sin kallelse är missionären en ständig forskare i Skriften. Ett studium som han står mitt uppe i sin gärning på fältet. Missionären ska söka översätta Bibeln till det språk på vilket budskapet ska predikas. Det har Hulda börjat med. Och snart får Ernst börja det uppdraget. Det arbetet kräver av arbetaren att tränga in mot Skriftens eget hjärta, sträcka sig efter att söka förstå det. Vid förkunnelsen ska inte bara en text läsas och förstås, den ska också översättas till ett tungomål som är så olikt det egna språket och som uttrycker en sak med helt olika termer och bilder mot det som används i det egna språket. Därför uppstår det ett starkt behov av att verkligen känna till vad varje bibelställe har att säga. Morrison gav sitt liv för att översätta Bibeln till kinesiska. Han skriver 1834: "Genom den kinesiska Bibeln talar jag ännu sedan jag dött." Ibland kunde han finna arbetet torrt, men ingen kan studera hans berättelse om arbetet utan att se hur själva uppgiften gjorde Bibeln mer och mer till hans borg, hans tempel och hans vapenhus.

Ibland leder arbetet förhållanden på fältet missionären att upptäcka att det är någon särskild bok som mer än andra talar till det folk som han arbetar bland. Coillard, som var fransman och som ägde en medfödd gåva att tala i fabler och ordspråk, fann att hans basuto-män mycket ivrigt tog emot hans översättning av Ordspråksboken. Det fanns en inre släktskap mellan Basuto och de vise i Israel. Och varje missionärbiografi ger exempel på vad Bibeln skänkt missionären under översättningen - inte bara på vad Bibeln gav till folket till vars språk den översattes.

Med några avbrott skulle Ernst och Hulda under tre årtionden få pröva på hur beroende missionären är av Bibeln för sin kallelse och sin evangelistfunktion på Afrikas mark, när de väl båda står på Transvaals jord.

---

Källa: TV 1934/1 sid 21f

Fotnot
Mera om Manyuema >> och Livingstone - Mera om Ujiji och  >> Tanzania