MXp

BILD: Transvaal, vatten ger liv FOTO: SAM:s arkiv / Jfa

Hulda är så lycklig över att vara i den uppfyllda drömmen. Detta nya år 1921 är mer än en dröm. Nu är det som att ha kommit till Guds viljas centrum i hennes liv. Hulda är i missionens hjärta, på plats efter Herrens nåd. White Waters… Anna Nordahl är hennes nära vän som också nyss kommit hit till Afrika - före jul.

Men i sina tankar lever Hulda - det första halvåret - i mörkaste Afrika liksom i tre världar. Tankarna är hemma i Sandsjö i Sverige. Tankarna är i Bethel Seminary i St Paul, Minnesota. Tankarna är här i White Waters och Barberton, Transvaal Afrika. Tre världar. Normalt brukar det vara två världar det handlar om i motsvarande situation, oavsett det är en missionär eller det är en utvandrare i ett nytt liv. Det handlar mycket om en hela tiden pågående resa mellan två kulturer. Men för Hulda är det en tredimensionell verklighet. Tre geografiska världar med många känslor rör sig i Huldas inre. Hemma i familjen i Småland… Borta hos vännerna i Bethel St Paul… Här med allt nytt i den annorlunda afrikanska världen med alla nya utmaningar…  

Sista terminen på Bethel St Paul var en svår period, när Olivia Johnson dog den 18/1 1919. Hon som var ny som missionär på Filippinerna och gjorde sin första period; kom hem för vila, men arbetade för att kunna få ihop medel till missionen. Hon drabbades av en farsot (influensa) som avslutade hennes unga liv, bara 35 år och 1 månad gammal. Hon föddes 19/12 1884 i Blekinge och kom som 20-åring till Amerika för studier vid Bethel. Det som händer Olivia blir till en sorg som drabbar alla hennes vänner vid Bethels alla utbildningslinjer.

Ofta kommer Hulda att tänka på Signe som arbetade i cafeterian på skolan. När vi var samlade hade hon ofta så gyllene ord till tröst. Hon utvandrade från Sverige 1911 till Port Arthur i Canada där hon arbetade som husföreståndarinna tills hon kom till Bethel St Paul 1918. Enligt uppgifter från ett barnbarn till Signe, vars namn var Signe Olson Peterson, har Signe skrivit mer än 250 dikter. Anne Gillipsie Lewis skriver i sin bok "Swedes in Minnesota" att Signe var en av de tidiga svenska immigrantpoeterna som reflekterade över varje invandrares känsla av ensamhet i en ny kultur. Barnbarnet till Signe - professorn i historia och politisk vetenskap vid Bethel University - G. William Carlson säger: "Hennes poesi handlar om svårigheten att leva i en invandrares situation och behovet av att kunna förlita sig på den mäktiga närvaron av Gud i sina liv." Signes dikter fanns att läsa i Svenska Standaret, Midvinter, Söndagsskolan och Hemmet samt Sanningens Vän. Hennes diktande var på engelska och svenska.

Inte undra på att Hulda nu ofta tänker på Signes varma tröstande ord, när vi vet vad som var hennes gåva.

Hulda har sina tankar kring Olivias alltför tidiga död. Denna sorg påminner henne om sorgen i hennes eget liv. Den där dagen när hennes lilla syster Nanny bara nio år dog 1901. Den där dagen när hennes far August var död och hon själv bara femton och det var året hon konfirmeras. Vilka tunga dagar! Olivias död tillsammans med de egna sorgerna är tungt att bära. Då får hon sådan tröst också på tankarna från mötena med Signe och hennes ord av guld i cafeterian.

I Have the Key
Dikt av Signe Olson Peterson

Twas late when little John came home one night.
His heart was fearful, as he learned his plight.
The door was locked, and he was left outside
without a sheltering place, where he could hide.

The darkness scared him, as he lingered there,
confused and shivering in the frosty air.
Barred from the wealth home had for him in store
by that one locked and closely fitted door. 

As from his lonely heart there rose a cry,

the sound of footsteps to his ear drew nigh.
A voice called out: "Be not afraid of me.
I am your father, and I have a key."

The key was turned, and from the dreary night
John entered in to warmth and love and light.
Safe and protected by that same closed door,
that kept him trembling in the cold before.

Our heavenly Father, too, calls out the same
to His beloved ones, who bear His name,
"Be not afraid, my son, I have the key,
to every door that severs you from me

The painful things that you are passing through;
their aim and purpose still unknown to you -
to all of them I have the key also,
and on triumphant day I'll let you know.

Come in, and rest in My abundant grace;
take in my presence your abiding place.
I´m granting you to watch Me turn the key,
if while you wait, you but stay close to Me."

---

Här i Transvaal Afrika i den nya världen 1921 har Hulda getts en underbar ny vän i Anna Nordahl, som kom några månader tidigare. Mer om henne och hennes häst bl.a. senare…