MXp

Som människa kan man ha många frågor om morgondagen och framtiden. Det som är svårt nu för tiden är frågan om att ens få någon att vilja lyssna till. Nutidsmänniskan är inte on-line den dimensionen. Allt som handlar om tingen 'bortom bergen' det förvisas till tystnaden och det pinsamma. Då hjälps man att tänka på något annat…
I allra bästa fall går det an med nutidsorienterad diktstrof typ/Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder - Kom till oss, ty denna jorden är icke riket ditt…

I den världsbild med toleransen som en av dogmerna och hörnstenarna, där finns ingen verklig tolerans för frågorna om framtiden och evigheten. Toleransen visar sig vara synnerligen intolerant. Symptom som frågor hitåt botas med en extra tablett för natten…

Frågorna behöver plats och arena att få landa. Frågorna behöver få tillstånd att få ställas och tas på allvar. Åtminstone i den miljö som borde ha rum, församlingen och kyrkan, med tanke på att Bibeln faktiskt har svar att ge, dock inte på allt. Somligt förblir förborgat. När vi inte finner något svar, då har vi ett gott svar: "Den som lever får se!"

Eskatologin och framtidsfrågorna är inte ett ämne som ska betraktas - som somliga vill - som verklighetsflykt eller rent av svärmeri. Allt det som Herren uppenbarat i Skriften hör till det som aposteln berör med orden i 2 Tim. 3:16f,
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Vilken är den viktigaste framtidsfrågan? Finns det en 'den viktigaste' framtidsfrågan?

Västkustfromheten talar om "salighetssaken" och "evighetsallvaret". Det är alltså den fråga som handlar om hur människan har det ställt i sitt förhållande till Frälsaren Jesus. Frågan kan formuleras: Är synden försonad och förlåten genom Jesus och hans korsdöd? Eller: Är du redo att möta evigheten? Eller: Är du frälst? Eller: Har du kommit till tro? Eller hur nu respektive kyrka och tradition kan uttrycka saken.

Detta är den enda nödvändiga frågan att få besvarad och förverkligad i våra liv. Det är frågan som den unge mannen kom till Jesus med:

Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv? (Matt 19:16)

Alla andra frågor som kan uppta vårt intresse inför framtiden förbleknar och saknar egentligen betydelse jämfört med frågan om hur vi har det ställt i salighetssaken. När det gäller kristen tro kan många som står utanför nådens rike eller på trons tröskel få för sig att kristendomen innebär så många "måste". Men det finns bara ett "måste" enligt Jesus själv. Det är i samtalet med Nikodemus som Jesus säger:
Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. (Joh 3:7)

Dessförinnan har Jesus sagt till Nikodemus:
Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike. (Joh 3:3)

Utan Frälsaren och det nya livet som han skänker genom omvändelse och tro av nåd går vi miste om det eviga livet. Utan Frälsaren och pånyttfödelsen genom hans rättfärdiggörelse på Golgata av nåd genom tro ställer vi oss utanför Guds rikes härlighet och har själva ansvaret för den eviga förtappelsen. Denna enda nödvändiga fråga - salighetsfrågan - har sin grund i Guds kärlek till oss. Han vill ha med oss i sin gemenskap här i tiden och i evigheten. "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." 

Jesus är mycket tydlig. Han som säger sig vara Sanningen, han hymlar inte med sanningen. Han visar klart och tydligt vad som gäller om evigheten som kommer efter döden.

Antingen - säger han i flera sammanhang - innebär evigheten en tillvaro med honom i liv eller en tillvaro utan honom, borta från Gud, i evig förtappelse. Antingen - eller. Det finns ingen tredje väg. Det finns ingen neutralitet, eller möjlig kompromiss. Vi kommer inte till "himlen" automatiskt när vi dör, även om människors föreställningsvärld omfattar denna möjlighet som vore den en lagstadgad mänsklig rättighet inskriven i FN-stadgarna i De mänskliga rättigheterna. Nej, Jesus är klar. Tydligt klargör han denna sanning:
Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. (Joh 5:24)

När Frälsningsarméns grundare, William Booth (1829-1912), undervisade sina blivande medarbetare, brukade han säga:
"Ni skulle vara i helvetet för bara ett par timmar, så skulle ni bättre förstå det brinnande behovet av att nå ut med Evangelium!"
Med den mycket ovanliga pedagogiska bilden ville han få de blivande frälsningssoldaterna att förstå den yttersta nödens allvar och förtvivlan som blir de förtappades verklighet.

Frågorna som vi har om framtiden får också ses utifrån denna den viktigaste frågan. För egen del, för församlingens del, så att evangelium dagligen får verka frälsning för alla människor som vi möter i våra liv. Alla andra frågor vi har om framtiden måtte belysas utifrån Jesu död på korset och Frälsarens uppståndelse till frälsning för alla människor och till syndernas förlåtelse. Därför gavs oss De goda nyheterna. De nyheterna är profetiska, de talar om den framtid Herren har för oss.

Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen Fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en Framtid och ett Hopp. (Jer. 29:11)

---

Fotnot
Det profetiska ordet i Jer 29:11 - liksom andra profetiska texter - har flera bottnar och betydelser; vv 11-14 i sin kontext har sin betydelse i sin historiska situation i Babel, liksom för Israel i den senare frälsningshistorien såväl som för den enskilde bibelläsaren.