(23) En fascinerande framtid - Profetiskt
"Om framtiden vet vi ingenting" säger många, något som vi inte så sällan får höra. Samtidigt som vi tydligen ingenting vet om framtiden enligt denna världens visdom, så säger man ändå: "Det enda vi vet om morgondagen är att vi ska dö".
Men, enligt Hebr. 9:27-28 vet vi bl.a. följande:
…liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, … för att frälsa dem som väntar på honom.
Otrons människor vet således ingenting om framtiden men vet ändå samtidigt en sak, att vi ska dö. Trons människor däremot vet enbart utifrån citatet ovan en hel del om framtiden:
- vi ska dö
- vi ska dömas
- Jesus ska återkomma till jorden för att fullfölja sitt frälsningsverk
- vi har en Frälsare vars verk får konsekvenser för framtiden.
- Skriften undervisar oss om framtiden och säger en hel del om framtiden, vilket låter oss upptäcka att vi har en fascinerande framtid att se fram emot i det arv som Herren berett åt de sina.
Vi vet alltså ändå en hel del om framtiden. Skriften ger oss mycken kunskap i hoppet, som handlar om framtiden och evigheten. Herren måste ha ett syfte med att ge oss denna möjlighet att få kunskap om framtiden. Han gör det dessutom i sådan utsträckning att vår upplevelse av hoppet blir fascinerande. Resfeber inför en utlandsresa grundar sig ofta i att vår förväntan är stor. Vi längtar efter att kanske se våra drömmars mål förverkligat. Själens och sinnenas tillstånd i resfebern kan sammanfattas i ett ord, "fascinerande!"
John Bunyan beskriver kristenlivet med bilden av en resa i sin bok "Kristens resa". Varför? Jo, han ville undervisa om det verkliga livets start, genom omvändelsen och tron på Jesus Kristus. Om själva livet som en vandring med Herren. Om resans mål, kristenlivets mål, hos Frälsaren i Härlighetens evighet. Vad är kristenlivets allra största innehåll? Det är vandringens mål, då frälsningen fullkomnas i hoppets härlighet.
Väckelseperioderna i kyrkans historia har särskilda kännetecken, där också "hoppet" finns med:
- Väckelseperioder har föregåtts av ett betonande av syndens allvar, behovet av syndernas förlåtelse och kampen mot synden
- Väckelseperioder har haft sitt centrum i Jesus som Frälsare, Befriare och Segrare
- Väckelseperioder har förkunnat hoppet, Jesu återkomst och frälsningens fullbordan, evighetsallvaret och härligheten
- Väckelseperioder har inneburit tydligt socialt engagemang
- Väckelseperioder har intensifierat mission och evangelisation
En resa är ingen resa om den bara är starten och själva resan. Missar man målet är ju resan förfelad, ja katastrof. En kristens resa är en verklig och sann resa då den innehåller starten, själva resvägen - och målet. Tron är starten, kärleken vägen och hoppet målet.
När Carl XVI Gustav och Silvia ska göra ett kungabesök i ett främmande land, gör hovet tillsammans med kungaparet noggranna studier av landet och de platser som ska besökas under ett helt år före resan. Varje turistande resenär gör på liknande sätt om än inte så ingående studier om resmålet. Så gör också den kristtrogne inför kristenlivets mål. Skriften har mycket att ge i ämnet. Det finns mycket att aktualisera - inte bara att vi ska dö - i skeendena som både är kosmiska, kollektiva och personliga kring domen och att Jesus ska återkomma, varvid uppståndelsen från de döda äger rum.
När vi tar till oss Skriftens undervisning om hoppet, framtiden och evigheten, öppnar sig fascinerande perspektiv inför vad som komma skall för oss som Kristi medarvingar!
Herrens syfte och mening med att låta oss djupare blicka in i framtiden inför evigheten har säkerligen bl.a. följande innehåll:
- Herren vill stärka vårt hopp och längtan efter det kommande mötet med honom
- Herren vill verka i oss omvändelse, tro och helgelse
- Herren vill styrka sin församling till koncentration på hennes särskilda kallelse.
---
Fotnot
John Bunyan f. 1628 d. 1688
Kommentarer
blog comments powered by Disqus
Trackback
