(21) Den som lever får se... - Profetiskt
Inom universitetsvärlden finns ett relativt nytt forskningsområde som kallas 'futurologi', framtidsforskning. Denna forskning söker uppställa, analysera och bedöma de linjer som den framtida utvecklingen inom vetenskap, teknik, ekonomi, social organisation och politik kan tänkas följa. Om futurologin är en sentida disciplin inom forskningsvärlden, så erbjuder oss Skriften ett verkligt framtidsämne, som man kallar 'eskatologi' - läran om de yttersta tingen. På ett sätt lever vi redan i denna tid, ty "den yttersta tiden" är den eon som inleds med Jesu födelse i Betlehem. Om detta skriver Hebreerbrevets författare (1:1-2):
Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. (Se Fotnot)
Eskatologin är alltså ett ämne om den sista tiden och om de yttersta tingen, som har inletts med Jesus och hans frälsningsverk. En översiktlig illustration till det som kan ingå i detta ämne beskrivs i den klassiska trosläran "Jag vet på vem jag tror" av Carl Fr. Wislöff. I kapitlet om De yttersta tingen återfinns följande underrubriker: - Mellantillståndet, - En odödlig själ, - Uppståndelsen, - Tecknen, - Israels omvändelse, - Tusenårsriket, - Domens dag, - Förtappelsen och - Gudsrikets härlighet.
Våra frågor inför framtiden och evigheten kan vara många. Skriften ger svar på de frågor som vi behöver få besvarade. Den allra viktigaste frågan är den klassiska evighetsfrågan om den enskilda människans frälsning, den personliga relationen till Frälsaren, om jag genom omvändelse och tro tagit del av det nya livet.
Jesus är tydlig alltifrån sin första förkunnelse, Mark. 1:15, Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!
Jesus talar om trons nya liv, om Guds rike, om evigt liv och risken att gå evigt förlorad, i ett nattligt samtal med Nikodemus, enligt Joh. 3:5-7, 16, Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. (…) Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Det finns egentligen bara en enda fråga som är absolut nödvändig inför framtiden och evigheten:
- Är evangeliets nåd i Jesus Kristus emottagen i hjärtat? Det är frågan som avgör var vi tillbringar evigheten.
---
Fotnot
"…i den sista tiden…"
Ordet "sista" heter på grekiska 'eschatos', och från det ordet härleds termen "eskatologi".
Är inte uttrycket "den som lever får se" så pass inkorrekt och ologisk att dess effekt närmast uteblir?
Det finns så många hinder vid en bokstavlig läsning av uttrycket - vad händer med de som blir blinda? Med de som mot sin vilja berövas synen av exempelvis ögonbindlar? Och vad är det man får se? Är det geografiskt förankrat kan man leva utan att se det genom förflyttning av materia; antingen genom att förflytta det som skall ses eller det "jag" som ämnar se.
Även om man använder uttrycket som symbol för att erfara något; att det som, nu är dolt kan erfaras senare förutsatt att man då lever, skapar problem på samma premisser som ovanstående. Allt som erfars kan på ett eller annat sett hindras genom oändliga åtgärder. Kontentan är helt enkelt att de som lever inte alls kan få möjligheten att se/erfara det som i nuet är dolt, även om "det" tas fram i ljuset under deras livstid.
Uttrycket "den som lever får se" – i Kommentaren ovan - är i sammanhanget så pass inkorrekt och ologiskt att dess effekt uteblir. Analysen som görs ger vid handen att de som lever inte alls kan få möjligheten att se/erfara det som i nuet är dolt, även om "det" tas fram i ljuset under deras livstid.
Logiken i resonemanget kring uttryckets användande är OK. Det var måhända en inte så hållbar rubrik för vad artikeln ville åt. Tack för inlägget, Janne, med korrigeringen.
Vad som var syftet med artikeln var att sätta fokus på framtidsfrågorna, och det ur ett bibliskt perspektiv, varur den som är troende i alla fall och trots allt kan säga ”den som lever får se”; då handlar det också om ett andligt, hjärtats seende. Det handlar givetvis om vilken världsbild man har, huruvida man följer med på det spåret. För att kommunicera ’seendet’ som uttryck och vad som avses kan man kanske utgå från mystikens betraktande - så som Dag Hammarskiöld berörde i sina dagboksanteckningar. /DS
