(19) Ett folk förs samman... - Profetiskt
E t t f o l k f ö r s s a m m a n. . .
Till att se roll och framtid ur Himlens perspektiv
I Faderns ansikte ser vi ljus. I Faderns handlingar finner vi beständighet. Faderns verk står sanna och de som vandrar däri fylls av rättsinne, nåd och sanning.
Den som ger sig till att söka reda på innehållet i Guds syften ser Kristi fullhet springa fram som Himlens tilltal, dess enda tilltal till all kontrovers och i allt mänskligt verkande.
Den Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken. 2 Kor 4:6.
Detta sammanförande kommer att stå som ett sakligt vittnande om Faderns välde och hans omsorg mitt i sin skapelse. Men vem räcker till för detta. . .? Vem kan träda in i hans helgedom?
Till att vara råmärke i en tid då allt vacklar
Den levande Gudens församling, ämnad att vara sanningens stödjepelare och grundfäste. Sådan samhörighet, ett sådant vittnesbörd måste väl ändå betraktas som en omöjlighet i det moderna, pluralistiska, mångfasetterade samhälle som vi har skapat oss. Herrens mål är att forma ett folk som bär prästens sinnelag, Kristi sinne. Hans metod är korsets metod och han verkar med sin Helige Ande för att nå fram i denna sak. Det bedjande folket förs nära Faderns hjärta för att göras till ett med hans allt offrande sinne. Inte i människors kraft och med människors förstånd blir sådant möjligt. Prästfolket, de stilla i landet, når långt och mycket längre i sin hjälplöshet och i sitt beroende.
Till att vandra och växa tillsammans
Kristenliv är att växa och mogna i Kristus, Dess mål är Kristus. Dess kraft är Kristus. Dess utgångspunkt är Kristus. Sådan han är i sin prästroll, sådan han är i sin försonarroll, sådana är vi ämnade att vara, så är vi ämnade att verka. Vem räcker till i sådant?
Otillräckligheten är i sig ett gott och riktigt bedjande. Elia var som vi men förmådde mycket i sin ensamma bön. Den lilla bönen, det tvekande och sökande bedjandet drar till sig Himlens uppmärksamhet. Herren ser till dem som lider betryck och bär på en förkrossad ande - Jes 66:2. Således verkar den lilla bönen ofta mer, mycket mer, än annat bedjande. Den lilla bönen hinner ikapp.
I detta borde vi gå samman. I detta borde vi vandra. I detta kan vi växa. Kristenliv är att hämta allt i Kristus. Kristenliv är att låta allt bero av Herren. Mognaden följer detta beroende.
Till att tjäna i ett samhälle där sanningen trängs undan
Rätten tränges tillbaka, och rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, och vad rätt är kan ej komma fram. Så måste sanningen hålla sig undan, och den som vände sig ifrån det onda blev plundrad. Detta såg HERREN, och det misshagade honom, att det icke fanns någon rätt. Jes 59:14-15
Vem klarar av att verka med kraft i sådana omständigheter? Vem kan stå i prästroll och bedja fram liv och frid mitt i sådana sammanhang? Vem orkar stå i sådan position för att be för dem som ställts i myndighetsposition? Vem räcker till. . .
Herren reder till samvaro inför sitt ansikte. Var och en som hungrar och törstar efter rättfärdighet ska där bli mättad. I hans ljus ser vi ljus. Inför hans ansikte fylls hjärtan av ljus.
Ingen är ämnad att räcka till. . .
Till att lära känna Faderns hjärta
I Guds hjärta finns ett märke, ett kors. I Faderns hjärta finner vi smärta. De som förs samman inför hans ansikte kommer att finna att detta märke gör Fadern till verklig fader. Hans sinne och sätt leder till verkligt offer. Hans hjärta förmår bära fullständig omsorg. Om det inte vore för hans hjärtas märke vore allt förlorat. Den bedjande gemenskapen återerövrar korsets dimension. Den bedjande gemenskapen för därigenom in sann andlighet i livets alla skeden. Den bedjande gemenskapen blir därigenom rättens och rättfärdighetens fäste i varje sammanhang där vittnesbördet om tro och trohet har gått förlorat. Den bedjande gemenskapen kan därigenom ta sig an varje samhällelig företeelse där människor far illa. Den bedjande gemenskapen placerar ut råmärken genom att vara enkel, ärlig och öppen och tjänar därmed både Gud och människor.
Till att vara ett Herrens hus
Hans hus är vi. Den bedjande gemenskapen är Herrens tempel. Det bedjande sammanhanget representerar hans sak bland människor. Den bedjande gemenskapen bär människors sak och deras börda inför Levande Gud. Den bedjande gemenskapen bär på en nödvändigheternas kontinuitet. Den för sak inför Herrens ansikte. Den samlar och innesluter. Den tycks bära mycket av tillfälligheternas och lappverkets karaktär, under Andens ledning hör den evigheten till. Den formas till kärl för livets och fridens utsäde. Den måste fredas och värnas. Den präglas av kors och försoning. Den härbärgerar prästsinne och gudsfruktan. Den bedjande gemenskapen är Guds Hus.
Låt oss träda samman för att Herrens sak ska nå sin fullbordan i Kristi fullhet.
Lars Widerberg
