That they may be one
That they may be one...
***
Den stora splittring bland de kristna som delar dessa i en mångfald olika samfundsbildningar, vilka innesluter medlemmarna inom vissa skrankor och föranleder dem att fälla hårda domar över oliktänkande, är ett stort hinder för Guds verk i världen och hans rikes framgång ibland vårt folk. Detta särskiljande och denna inbördes strid om själarna måste ovillkorligen vara vad Bibeln kallar "partisinne" och måste dömas som sådant och som också i Skriften benämns "köttets gärningar". Därför måste vi också säga att den är synd och vi får lov att döma den som sådan.
Denna gruppbildning och detta dömande av varandra där de olika grupperna stå i harnesk mot varandra är ett svårt hinder för evangeliets framgång.
Den beklagligt stora splittring med åtföljande kärlekslösa dömande bland Guds folk, vilket kännetecknar vår tid, bidrar onekligen till att på det allra kraftigaste sätt motarbeta Guds rikes framgång och utbredning, både såväl inåt som utåt i så måtto att den brödrakärlek, som ska vara den sammanhållande länken och drivande kraften i allt Guds folks missionsverk och gärning, förlamas för att inte säga att den helt tillintetgörs.
***
Veckan efter midsommar 1927 fick somliga tidningsredaktioner ett uttalande om enhet bland de kristna, varur texten ovan är ett utdrag. Uppropet om de kristnas enhet kom från Dalarnes Ansgarieförenings Ungdomsförbund. Det innehöll också ett förslag:
"Vi vilja allvarligt uppmana våra kristna bröder och systrar i de olika organisationerna samt dess ansvariga ledare att allvarligt upptaga detta vårt förslag i enhetsfrågan till noggrann prövning inför Herren och varandra under bön. Ty vi tro att en förening är möjlig, om blott Kristi kärlek och den Helige Ande får leda oss efter sin vilja."
Ungdomens Veckopost skriver i juli månad 1927: "Hur välment denna resolution än må vara och god till sitt syfte, synes den oss i sin utformning vara något för sangviniskt svävande och oklar. Skola "skrankorna" och det olika seendet, uppfattandet, tänkandet i trosfrågor upphävas, om den önskade organisatoriska sammanslagningen sker?… Tro inte de olika samfundens medlemmar att de redan äga var för sig en trosbekännelse som är grundad på Bibeln? Eller skola t.ex. vi baptister och de många inom Missionsförbundet som dela vår övertygelse i dopfrågan, övergiva denna övertygelse och alla bli barndöpare?…
Men resolutionen anger verkligen en förutsättning utöver trosbekännelsen eller rent av en förutsättning för själva den enande trosbekännelsen, då man tillägger: "- - - om blott alla samfund ville vinnlägga sig om att söka förstå varandra inför Kristi stora offergärning för oss och inför Hans översteprästerliga förbön angående de troendes enhet".
Detta synes oss vara det bästa i hela resolutionen… Låt oss alltså inte tala så mycket om de förmenta "skrankorna" och "fållorna" som till det yttre kunna skilja, utan låt oss taga mera hänsyn till allt det myckna - och det är det väsentligaste! - som enar. Alltså: mera förståelse för oliktänkande!…Den enhet som, vinnes genom gemensamma andliga erfarenheter och strävanden, förståelse och kärlek, betyder nog mer än den, som vinnes genom organisatoriska åtgärder."
***
I de historiska erfarenheterna känner vi igen oss i Den svenska kristenheten. Båda texterna från 1927 ovan illustrerar både våra aktuella brister och behov idag och det de flesta av oss idag har som insikter i enhetens väg framåt.
Den enhet som vinnes genom gemensamma andliga erfarenheter och strävanden, förståelse och kärlek, betyder nog mer än den, som vinnes genom organisatoriska åtgärder - det är grunden för vägen framåt.
Några av nyckelorden (B.R.A.) på vägen framåt för Den svenska kristenheten är:
· Bönen (finna vägar för gemensam bön, fr.a. för kyrkornas ledare; se historiska exemplen, t.ex. Erling Eidem, prins Bernadotte, Lewi Pethrus 1940)
· Respekten (bl.a. samtal (enskilt och tillsammans i de lokala ekumeniska samarbetsråden; se >> SKR Sveriges Kristna råd")
· Attityden (av acceptans)
Kyrkohistoriens första "frikyrka" skulle kunna sägas vara Österns Assyriska Kyrka, vilket också är en av dess egna ledares uttryck. Redan i Efesos år 431 med Nestorius och hans syn på Kristus ser vi den första "frikyrkan" i kyrkans historia.
Läs mera >> om Efesus
Sedan fortsätter utvecklingen av "frikyrkornas historia" med schismen mellan Väst och Öst år 1054.
Under 1500-talets början fortsätter "frikyrkans utveckling" med reformationen och protestantismen [den lutherska 1521, och den evangelikala 1525 med anabaptismen].
Läs mera >> om 'frikyrkans historia'
Österns Assyriska kyrka (som tidigare benämndes Den nestorianska kyrkan) har i sitt emblem och logotyp orden "That they may be one" Joh 17:21. Det är i sig ett intressant konstaterande att de orden proklameras ut i kristenheten av kyrkohistoriens första "frikyrka".
That they may be one
- Tillkomme ditt rike - Ske din vilja
/DS
