MXp

Farfar Isak var EFS-predikant i Råneå, farbror Carl Gustav präst i Boliden och Vederslöv. Döpt av kyrkoherde Hjalmar Westeson och konfirmerad av Herman Napoleon Forsman. Träffade min farmor Kristinas syster Clara i Umeå och som var gift med Holger och de läste Hemmets Vän för de var pingstvänner. HV minns jag som en trevlig läsning för en 11-12-åring. Mjölkchauffören Hilding Hammarberg och hans familj startade Filadelfia hemma i byn. Den fem år äldre Roger Larsson på Hammarn blev Frälsningssoldat. Kommunalrådet i Robertsfors n'Sture i Bäck och jag hade moped- och realskolegemenskap; hans far visste vad Bibeltrogna Vänner var och så lärde jag känna Axel B Svensson.

Det var i stora drag mina andliga preferenser med somliga andliga möten under de första sjutton första åren. Inklusive tiden hemma när far var dödssjuk och jag var beredd att ta över familjeförsörjningsuppgiften sexton år gammal. Far överlevde och det kom till en andlig nystart för oss alla i familjen och jag åkte till Fjellstedtska i Uppsala - med tacksamhet för nåden mot far och familjen. 

Tiden i Uppsala innebar att den tystlåtne och blyge ynglingen från Bygdeå fick nya möten med ytterligare andra andliga former och innehåll. Där fanns den varma innerligheten från EFS på Övre Slottsgatan och Uppsala Domkyrkas storslagna gotiska byggnad. Katolska S:t Lars uppe i backen på S:t Johannesgatan. De första årens regelbundna andakter på Fjellstedtska är kanske det mest präglande av fjellstedtarandans speciella doft. Och skolans grundare Peter Fjellstedt visste vad andakt och mission var... 

Se >>   Peter Fjellstedt

Här möter Wolmar och ortodoxa kyrkan. Tidebönerna och mässan i Trefald och S:t Ansgar. Fader Eric med den religionshistoriska och teologiska sfären lyfte blicken från gruset mot högre höjder. Vår första dotter döpte f. Eric på Akademiska i hennes kuvös med munskydd och huva som vore han en mandeisk ämbetsbärare. 

Åren efter Uppsala innebär fortsatta möten med Bo Giertz, Gärtner, Kyrklig Samling, aKF, SSB, Synoden och fader Gunnar med vinkällaren i Gratia Dei med städning. Ute bland gråsparv och blåmes ute på altanen säger fader Gunnar: "När vi städar ska man dricka Sherry…" Karmeliterna i Tågarp fick besök och dagar av stillhet gav meditation och nya upptäckter.
Så följer några somrar med Familjefesten i Ljungskile och karismatiska möten. Så kom trosrörelsens Ulf Ekman. Kjell Sjöberg deltog vid en Midsommarfest i Munkedal tillsammans med Robert Osterman från Hong Kong och USA som rörde sig ut och in i diplomatkretsar. Åren fortsätter med förbönskonferenser i Jerusalem och mötet med Johannes Facius och Moses från Danmark samt messiastroende judar och sydstatsbaptister samt all världens skiftande församlingsrepresentanter. Gammalkyrkligheten och arvet från Schartau har gett betydande intryck i Bohuslän. Tillsammans med SMK och stiftens alla goda medarbetare i Strängnäs och Göteborg... 

Under senare år har Småland blivit mitt Jerusalem där jag mött EFK, nestorianer,  syrisk ortodoxa, SAM samt många flera färgrika personligheter ur skilda kyrkliga traditioner…

När jag räknar igenom alla möten med skilda kyrkliga riktningar måste jag säga som Lina Sandell: "Jag kan icke räkna dem alla…". Varför har jag nämnt alla dessa möten? Jo, helt enkelt för att jag fått så många tillfällen att möta så många olika slags kristna under åren.

Dessutom är detta mitt CV en liten fin bild av en del av den stora enheten i Sverige som jag älskar, nämligen Den svenska kristenheten som har en sådan mängd och en sådan färgrikedom i sin gestaltning att hon såsom Body of Christ faktiskt strålar som det står skrivet: "Ty Gud… han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken."

/DS