Kristenhet i prövningstid
KRISTENHET I PRÖVNINGSTID
Betydelsen av att vara en bedjande kristenhet i ett land som vårt kan inte nog högt värderas. Den svenska kristenheten är en rikt mångfacetterad enhet med traditioner ur en mångfald skiftande historiska förutsättningar. Sverige har varit skonat från prövningar jämfört med alla de folk som invandrat och delar vår gemenskap i dag i Den svenska kristenheten.
I prövningstid som den innevarande tiden är det en utomordentligt stor välsignelse att kristenheten i Sverige har representanter från länder och kulturer med mycket svåra prövningar. De har erfarenheter som de kan tillföra oss och vår kristenhets gemensamma böner för den nöd och de behov som är - och kommer att uppstå, med skiftande grad av prövningar.
---
Sedan äldsta tider ljuder i kristna människors öron den apostoliska maningen: "Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor, för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv på ett i allo fromt och värdigt sätt. Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare."
(1 Tim 2:1-3)
Om denna maning är värd att beaktas och efterföljas under alla omständigheter, är den det i dubbelt mått i det läge, vari vårt land och dess grannländer nu befinna sig. Utan tvivel är det också många, som följa den, men vi ville härmed lägga den alldeles särskilt på edert hjärta. Då det kan vara lättare att genomföra den, om man samlar sin uppmärksamhet på en bestämd tidpunkt, ville vi föreslå att alla bedjande människor ena sig om att varje dag, om möjligt vid tolvtiden på middagen, avskilja en stund till bön för Sverige och våra grannländer i den ande, som angives av aposteln i de ovan citerade orden.
Måtte lägets allvar uppväcka människorna till besinning och leda dem till omvändelse!
Stockholm den 22 april 1940
Prins Oscar Bernadotte
Ärkebiskop Erling Eidem
Elsa Cedergren, fru, Hugo Cedergren, generalsekreterare, Karl Fries, fil.dr, Axel Grönkvist, direktör, Joh. Hagner, pastor, Chr. Jerslid, redaktör, Karl Larsson, kommendör, Herman Lagercrantz, envoyé, Efr. Palmqvist, redaktör, Birger Pernow, missionsdirektor, Lewi Pethrus, pastor, Gösta Rosenqvist, pastor, A. Swärd, redaktör, Kaleb Swenson-Tollin, överste, Dagmar Swartling, fru, Axel B. Svensson, redaktör, Arnold Werner, pastor.
Uppropet ovan hade i den kristna pressen rubriken:
"Till alla bedjare i Sveriges land!"
---
Biskop Yngve Brilioth skriver till prästerskapet och församlingarna i Växjö stift den 16 april 1940:
Vårt folk har förts in i en prövningstid utan motstycke i vår generation. Må vi tacka Gud därför, att i denna stund pliktens väg är så klart utstakad, att ingen osäkerhet behöver råda. Vi må tacka också därför, att vi stå samlade och eniga som kanske aldrig förr. Mången hade väl hoppats, att de händelser, vi upplevat, och de faror, som hota oss, skulle väckt till liv en djup och allmän åstundan efter en fastare förankring i evighetens värld. Tidens nöd har ännu icke fått bli den väckare till andligt liv, som den hade bort bliva. Bönens vägar ha väl vandrats av enskilda och av den kristna församlingen. Men vi ha knappast förts till det innerliga och starka böneliv, som skulle kunna låta evighetens krafter rätt strömma in i vårt liv, vår tro och vår gärning. Mycket har talats om den inre, andliga beredskap, som vi behöva. Mången är särskilt i ljuset av de sista månadernas händelser villig att medgiva, att en fast förtröstan på Gud, en levande förvissning om den eviga världens verklighet ger den rätta styrkan i livet, det rätta modet i döden. Men ännu har icke väckelseropet ljudit och vunnit villigt gensvar. Den må höja det, åt vilken det varder givet. Oss präster tillkommer det att icke förtröttas att visa människor bönens och andaktens vägar, att öppna kyrkornas dörrar, att kalla till samling, till självrannsakan och tillbedjan. Kanske skall Gud värdigas bruka vår gärning för att göra sig känd i vårt folk…
Nu om någonsin borde alla kristna mötas i gemensam bön för fäderneslandets välfärd.
Herre Allsmäktige Gud, som förlänat lång fredstid år vårt land, dig anropa vi, handla icke med oss efter våra synder. Uppehåll riket, värna dess frihet. I all nöd och fara förtrösta vi på dig. Hjälp oss, milde Herre Gud.
Kärleksfulle Fader, deras tillflykt, som åkalla dig. Förbarma dig över alla krigets offer. Du, som leder folkens öden efter din outgrundliga vilja, förkväv hat och fiendskap och bered rum för rättfärdighet och fred. Uppenbara, o Herre, din makt och vänd själva olyckan till gagn.
Herre, vi bedja dig för våra kära broderfolk. Vi anbefalla i ditt hägn alla dem, som kallas till vårt fäderneslands försvar.
Herre, väck vårt folk till bot och bättring, Frigör våra hjärtan till att redoboget tjäna dig, Herre, hör vår bön! Amen.
Gud skydde Sverige!
Växjö den 16 april 1940
Yngve Brilioth
